Greppa logotyp

Alexandra coachar 130 lantbrukare

Svartvit portrtättbild på Alexandra Sie med uppsatt hår.

Alexandra Sie säger att mycket av framgången i arbetet beror på hennes engagemang som rådgivare och vilket förtroende hon och lantbrukaren får för varandra. Foto: Jens Henkenius.

Nordtyska rådgivaren Alexandra Sie ger gödslings- och växt­odlingsråd till 130 lantbrukare i Niedersachsen. Hon hjälper lantbrukarna att följa odlingsvillkoren i en överenskommelse för att skydda traktens grundvatten.

Den tyska delstaten Niedersachsen som gränsar till Nordsjön är som ett Jordbrukssverige i miniatyr med 2,6 miljoner hektar jordbruksmark och 8 miljoner invånare. Där arbetar rådgivaren Alexandra Sie på Landwirtschaftskammer (landwirtschaft = jordbruk) som rådgivare, ett arbete som påminner om det Greppa Näringens rådgivare gör.

– Ibland känner jag mig mer som en problemlösare eller miljöpsykolog när jag besöker mina gårdar, säger Alexandra Sie.

Dricksvatten i fokus

I området där Alexandra Sie arbetar är det mest mjölkgårdar. I trakten finns ett cirka 5 000 hektar stort område som är skyddsområde för en grund­vattentäkt och hon fungerar som ett slags medlare mellan lantbrukarna å ena sidan och vattenverket å andra sidan.

– Det finns en framförhandlad överenskommelse mellan lantbrukarna och vattenverket. Det går ut på att skydda dricksvattnet från nitrat och rester av växtskyddsmedel. Lantbrukarna ersätts ekonomiskt för att exempelvis minska gödslingen till majs där maxgivan i så fall sätts till 140 kilo kväve per hektar. Lantbrukarna och vattenverket skriver under ett kontrakt om vilka odlingsvillkor de kommit överens om och mitt jobb är att hjälpa lantbrukarna uppfylla överenskommelsen.

Alexandra Sie coachar 130 lantbrukare och förklarar att det är stor skillnad på hur stora gårdarna är. Medelbesättningen är drygt som i Sverige med cirka 100 kor men det finns gårdar med 500 kor och det finns mindre gårdar som bara har några fält i vattenskyddsområdet.

– Jag återkommer mest till samma gårdar varje år. Alla är inte lika intresserade och en del besöker jag bara en till två gånger per år. Men det tillkommer allt fler som vill ansluta sig till den frivilliga vattenöverens­kommelsen. Och mycket beror på mitt engagemang som rådgivare och vilket förtroende vi får för varandra. En del gårdar besöker jag ofta och vi har med tiden utvecklat en vänskapsrelation. Då är det mycket lättare att exempelvis prata om att minska på gödslingen.

Alla inte med på tåget

Alexandra arbetar inte bara med dricksvattenöverenskommelsen utan med annan rådgivning om gödsling och växtodling och om CAP. På min fråga om hur lantbrukarna ser på sin roll i miljöarbetet förklarar Alexandra att en del är mycket hängivna i att göra sina gårdar mer miljövänliga. Men en del struntar i framtiden och använder ersättningen från överenskommelsen utan att följa villkoren eftersom en del av villkoren är svåra att kontrollera.

– Jag försöker förklara att om de inte minskar sin påverkan på vattenmiljön så kommer de istället att få ta konsekvenserna av hårdare reglering. Och jag anstränger mig verkligen för att arrangera så att lantbrukarna kan få träffas. Då kan de lära känna varandra och får lättare att börja hjälpa varandra.

Text: Markus Hoffman 

Senast uppdaterad: 17 september 2018