EU-direktiv och internationella överenskommelser

EU-direktiv:

Nitratdirektivet (91/767/EEG)

EU:s medlemsländer ska fastställa nitratkänsliga områden och upprätta åtgärdsprogram för att minska nitratförlusterna från jordbruket. Åtgärderna reglerar tidpunkter för användning av olika gödselmedel, lagringskapacitet för gödsel och begränsningar av gödseltillförsel och regleras i Sverige genom miljöbalken och tillhörande förordningar och föreskrifter. Några av reglerna är också grundvillkor för utbetalning av stöd. Ofta kan åtgärder som krävs enligt nitratdirektivet ge en nytta för båda kväve- och fosforläckage.

Ramdirektivet för vatten (2000/60/EG)

Direktivet kallas allmänt för vattendirektivet och syftar till att sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten ska ha god status. Direktivet löper i cykler om sex år och medlemsländerna ska bland annat planera åtgärder för de vattenförekomster som inte uppfyller eller riskerar att inte uppfylla god ekologisk, kemisk eller kvantitativ status. Se närmare på detta i punkt 8 i vattendirektivet.

Ramdirektiv om en marin strategi (2008/56/EG)

Direktivet kallas allmänt för havsmiljödirektivet och omfattar både Östersjön, som sträcker sig till och med Kattegatt, och Nordsjön. Precis som vattendirektivet löper havsmiljödirektivet i cykler om sex år. I havsmiljödirektivet ingår det att besluta om miljökvalitetsnormer och handlingsprogram för åtgärder med syfte att nå dessa normer.

Hållbarhetsdirektivet (2009/128/EG)

Direktivet syftar till att minska riskerna och effekterna på miljö och den mänskliga hälsan genom integrerat växtskydd (IPM) samt alternativ till kemisk bekämpning. I huvudsak innebär direktivet att lantbrukare, rådgivare och säljare ska utbildas för att kunna använda kemiska växtskyddsmedel hållbart. Där ingår också att utrustningen ska testas, begränsningar av besprutning i känsliga områden och arbete för att öka medvetenheten kemisk bekämpning.

EU:s direktiv om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar (2016/2284/EU)

I vardagligt tal brukar direktivet kallas för takdirektivet därför att det anger ett tak för hur många ton av olika luftföroreningar som det är tillåtet för respektive land att släppa ut. Sveriges beting för ammoniak är att utsläppen ska minska med 15 procent från 2005 till 2020 och ska minska med 17 procent från 2005 till 2030.

Industriutsläppsdirektivet (2010/75/EU)

Industriutsläppsdirektivet har ersatt det tidigare IPPC-direktivet och brukar förkortas IED. Direktivet riktar sig till en mängd olika verksamheter. Inom jordbruket berörs stora gris- och fjäderfäanläggningar. För dessa krävs miljötillstånd enligt miljöbalken och villkor ställs på att så kallat BAT (Best available technique) ska tillämpas. Utöver det finns så kallade AEL-värden (Associated Emission Level) som är bindande gränsvärden för tillåtna ammoniakavgång per djurplats.

EU:s mål och åtgärder inom energi- och klimatområdet

EU har antagit klimatmål som innebär att EU:s samlade utsläpp ska minska med 40 procent till 2030 jämfört med 1990. Det europeiska rådet har dessutom ställt sig bakom målet att EU ska minska utsläppen av växthusgaser med mellan 80-95 procent till 2050, varav minst 80 procent inom regionen.

Gröna given

År 2019 presenterade den europeiska kommissionen den gröna given, där ett av målen är att 2050 bli världens första klimatneutrala världsdel. Där ingår även strategin Från jord till bord, där målet är att livsmedelsystemen i EU ska vara rättvisa, hälsosamma och miljövänliga. I strategin finns målet att halvera användning och risken med bekämpningsmedel fram till 2030. Samt att halvera näringsförlusterna och minska användningen av mineralgödsel med 20 % fram till 2030 utan att minska jordarnas bördighet.

Europeisk klimatlag en del av den gröna given

EU har antagit klimatmål som innebär att EU:s samlade utsläpp ska minska med 55 procent till 2030 jämfört med 1990. Det finns ett lagstadgat mål att bli klimatneutralt till senast 2050. EU ser över lagstiftningen inom klimat-, energi- och transportsektorn för att anpassa gällande lagar till EU:s mål om att bli klimatneutralt 2050.

Andra internationella konventioner

Helsingforskonventionen

Helsingforskonventionen syftar till att skydda den marina miljön i Östersjön. HELCOM är det styrande organet och de har under åren tagit fram flera aktionsplaner för minskad övergödning av Östersjön. Senast Baltic Sea Action Plan (BSAP) som första gången skrevs under av miljöministrarna i länderna runt Östersjön år 2007. Planen är uppdelad i fyra olika segment kring biologisk mångfald, övergödning, farliga ämnen och hållbara miljövänliga aktiviteter kring Östersjön. Varje segment har konkreta mål och handlingar som ska vara uppnådda till senast till 2030.

Konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar

Konventionen kallas i dagligt tal för FN:s luftvårdskonvention. Den antogs först 1983 och reviderades senast 2012. Denna konvention finns under FN-organet UNECE och anger högsta tillåtna utsläpp av långväga gränsöverskridande luftföroreningar i olika protokoll. Även vissa åtgärder som länderna ska genomföra anges. Flera olika luftföroreningar som kväveoxider, svavel och tungmetaller ingår. Konventionen omfattar även ammoniak vilket berör lantbruket.

Klimatkonventionen och Parisavtalet

Det så kallade Parisavtalet är ett globalt klimatavtal kopplat till FN:s klimatkonvention UNFCCC, en global konvention om åtgärder för att förhindra klimatförändringar. Avtalet beslutades i samband med klimatkonferensen, COP21 i Paris i december 2015. Avtalet syftar till att hålla den globala temperaturökningen under 2 grader och helst under 1,5 grader. Vid det senaste klimattoppmötet i Glasgow COP26 kom 80 länder överens om att minska metanutsläppen med 40 % fram till 2030.